För några dagar sedan petade jag ner de första fröna i krukorna både på jobbet och hemma. Sen var det bara att vänta. Låter man de bara vila i jorden så kommer det sakta upp. Det måste få ta tid. När jag är på jobbet kan jag inte låta bli att dra paralleller mellan de små plantorna och barnen. Så små men starka. Ofta ofta påminns jag om vad barn kan bara man ger dom tid och utrymme att få pröva, utforska och öva. Ibland är den största utmaningen för oss pedagoger att inte leda barnen utan följa barnen. Ibland är vår uppgift att inte avbryta utan låta leken ta sin tid, låta utforskandet ta sin tid. Det tar tid att växa och det är inte alltid bäst att pedagogen är där och petar. Jag tycker dessa ord sammanfattar det allt för väl. Låt barnen få leka, tänka och ha utrymme att lyssna till sig själva.