Att se barn leka är så häftigt, att se hur de plockar fram robotar ur duplo, en stad av några klossar, en balklänning av en bit tyg. Jag tittar på mina barn å inser att det finns inga gränser för deras fantasi. Jag är förskollärare till yrket och tycker att det ska finnas material som lockar till lek som gör att de får skapa sina egna världar. Ändå tittar jag här hemma och inser att vårt hus svämmar över av leksaker som är förutbestämda hur de ska lekas med. Det är svårt att leva som man lär ;-) Men ibland gör jag ett ryck å försöker skapa den där lekvärlden jag vill ge mina barn. En plats där fantasin får utrymme. Det kan vara några enkla träklossar i en låda, det kan vara att lägga ner några tyger i en korg. Jag tror vi överskattar den färdiga leksakens kraft och underskattar barns fantasi.

Ibland är det enkla det mest inspirerande för barnen. En långsjal för att bära barn i knuten mellan 2 träd blev en hängmatta. Där klättrade mina 2 pojkar i och ur länge länge. det var härligt att se deras samarbete när de försökte få plats båda 2 i sjalen. Det är sånt som skapar empati, förmåga att arbeta ihop, förmåga att ta hänsyn. Stärker kommunikation, motorik och koordination.  Alla förskolor borde ha en hängmatta där barnen kunde samsas, trängas och bara slappna av.




Så slängde vi sjalen runt en gren och det blev en perfekt sjalgunga. Ibland gungande i en väldig fart, ibland ett mer meditativt sakta gungade som ger tid för egna tankar.