Förra vintern började jag på yoga. Det var något jag hade önskat att göra länge men med små barn var det svårt att hitta tiden. Men då var jag fortfarande föräldraledig och så dök det upp en kurs som låg på en tid som passade mig toppen. Äntligen fick jag prova på. Jag tyckte om yoga precis så mycket som jag hade trott att jag skulle göra. Det var jätte roligt. När kursen gick mot sitt slut så närmade sig också min föräldraledighet sig sitt slut. Nu är det näst intill omöjligt att hitta tid till att fortsätta gå tyvärr. Tackvare att jag kunde gå den där första kursen så fick jag grunderna i Yoga och kan därför yoga lite hemma om kvällarna. När barnen blir lite större ska jag fortsätta att yoga för instruktör det var så roligt. Till dess så yoga jag hemma med det jag redan lärt mig.

När jag började yoga fick även barnen upp ögonen för det och det visade sig vara precis vad 7 åringen behövde för att varva ner om kvällarna. Nu mera yogar hon nästan varje kväll för att slappna av. Idag var jag in till stan och då passade jag på att köpa en ny yogamatta  till mig eftersom den andra är ockuperad av lilltjejen och så köpte jag även en yoga junior dvd. Hon har lärt sig lite grundpositioner så jag tror inte hon har några problem att jobba utifrån den dvdn.  

Såhär efter jul och nyår så drabbas jag nästan varje år av en hopplös längtan efter vår. Jag älskar julen å njuter verkligen av den men bara en kort tid. Kort och intensiv. Jag brukar vara rätt kvick med att städa ut julen å tankarna går redan till våren fast snön ligger tung ute. Jag har redan burit ut julgranen och kvar är bara lite pynt här och var. Jag har börjat köpa hem nya blommor till fönsterna och längtar efter att få omge mig med grönska. Det är långt kvar tills det är dax att stoppa fingrarna i jorden igen och sätta de första fröna men jag längtar redan. Nu är en tid för att drömma om vad jag vill göra i trädgården i år. Nu är frökatalogernas tid  för mig. Ni andra kanske väntar några månader till :-) det är nog klokt för väntan på våren blir låång när man som jag börjar i januari. :-)

Efter att jag har varit sjuk i några dagar å verkligen känt mig orkeslös så är det nu Liams tur. Stackars liten. I dag är inte heller vilken dag som helst. Idag är nämligen Liams födelsedag. Idag blir han 3 år. För 3 år sedan idag så föddes min prins jag kan inte förstå det.

Liam föddes sent på kvällen så vid den här tiden låg jag å kämpade. Liams förlossning var verkligen tuff och vi den här tiden för 3 år sedan var både jag och Liams pappa oroliga och rädda för hur det skulle gå. Vi hade redan kämpat länge och förlossningen drog ut på tiden, Liams hjärtljud gick upp och ner och läkare sprang in å ut. Det låg i luften att det inte var något de bedömde som en normal förlossning. De pratades över våra huvuden, hur länge skulle de kunna vänta, skulle det snittas, hela tiden fick personalen överväga vad de skulle göra. Men tillsist kom han utan snitt lite medtagen, lite grå men ändå stark som bara den. Han fixade det min lilla prins. Jag ville bara ta honom och aldrig släppa taget. Att det var 3 år sedan idag känns nästan overkligt. Klart jag förstod att man skulle älska sitt barn men jag blev ändå tagen på sängen med hur stark den känslan är.

Liam kom ut stark och när han för första gången fick ligga på sin pappas bröst inne på förlossningen så lyfte han upp huvudet och tittade rakt in i sin pappas ögon och kravlade sig över hans bröst. En bestämd, stark liten kille så har de varit det sen den dagen. Idag fyller han alltså 3 år och har blivit en riktigt smart liten kille. Han gillar bokstäver och letar dom överallt. Han älskar att bygga lego och duplo. Han är tokig i flygplan, bilar och framförallt helikoptrar. Han har kommit på att man kan luras och gör det riktigt bra, som tur är bara om oskyldiga saker J I morgon ska vi fira honom vi i familjen för då är hans pappa ledig. Till helgen kommer vi fira med lite släkt och vänner. Mammas lilla hjärta blir en stor kille.

Vi försöker veckohandla för att både spara tid och pengar. Det är ganska skönt att bara kunna titta på matlistan och se vad vi ska äta den dagen och veta att vi har allt hemma för att laga det. Sånt gjorde jag aldrig innan barnen men nu känns det bra och tidssparande. Föräldrasidan growing people har en bra veckomatsedel som jag brukar använda mig av blandannat. Jag tänkte jag skulle tipsa om den här i bloggen ifall det är någon av er som läser här som känner behov av en veckomatsedel. Här är det VECKOMATSEDEL PÅ PDF. Bara att skriva ut och sätta igång att planera.

En del av vår sista skörd i höstas.

Jag är en fantast och förespråkare av sköna kläder. Bekvämt ska det vara. Sen skadar de ju inte om de är snyggt oxå förståss. Bevämt ska inte behöva betyda att man ser ut som en slarver. Jag vill själv gå i sköna kläder som går att röra sig i å jag kan känna mig avslappnad i.

När det gäller mina barn så är det de som styr klädinköpen till dom. jag vill att dom ska se tuffa ut men framförallt ska dom ha lekvänliga och sköna kläder. Jag har några favoriter bland barnklädmärkena. Kläder som får mig att önska att jag var ett barn och fick ha så sköna kläder. Ett sånt märke är nova star. Jag älskar deras jeans. Jag önskar mig sånna! på en vuxen skulle dom säkert påminna lite om mammabyxor :-D men det skulle jag ta. Jag skulle vilja ha sånna lite baggy jeans med skön mudd vid magen. Jag skulle bo i dom!! Snälla Nova star börja gör dom i vuxen strl. jag skulle vara en trogen kund!!

För nästan 2 veckor sedan gick jag hemma å tittade på klockan. 5-10 minuters tills E (min man) är hemma tänkte jag. Så tog jag ut kladdkakan jag bakat ur ugnen. Det var den enda dagen på veckan E körde bil till och från jobbet så jag väntande att han skulle komma hem tidigare än vanligt. Då ringer telefonen, de är en kvinna i andra ändan som säger -jag vet inte hur jag ska berätta det här men din man har varit med om en bilolycka. Det hände nyss så vi är så chockade allihopa. Vi har ring efter ambulans men jag kan inte säga så mycket mer. Han har ont mer vet vi inte.

Då låg min man fortfarande på vägen väntandes på ambulansen. En kort stund senare, som kändes som en evighet ringer kvinnan igen och berättar att dom tagit min man med ambulans helikopter till ett stort sjukhus i Göteborg. Han har fruktansvärda magsmärtor. Tankarna snurrar i mitt huvud. Vad händer nu? jag måste till sjukhuset, jag måste hålla mig lugn jag hade ju alla 3 barnen runt mig. Jag får tag i våra goda vänner längre ner på gatan å dom kommer snabbt och hjälper mig att ta barnen å jag får skjuts till sjukhuset. Vad händer nu??? Man tänker inte klart när sånt här händer å man tänker på så mycket man inte tror att man ska tänka på. I alla fall blev de så för mig. Jag tänkte på min mans dotter som flyttat till oss i våras, vad händer med henne om hennes pappa skulle försvinna. Hon som trivs så bra med sina bröder, hon som trivs så bra i sin skola. Inte skulle hon få stanna här med mig… Pojkarna våra, dom skulle bli utan pappa. Vad gör jag nu?? Tankarna snurrade i huvudet när vi for till akuten.

På vägen in till akuten bestämmer jag att skicka hem Emelie som kör mig för att hon ska hjälpa sin man där hemma eftersom han nu står med 5 barn. Men jag vill inte sitta själv på akuten ifall jag får tråkiga besked. Jag ringer några andra vänner som släpper allt denna helgkväll för att möta upp mig på akuten. Vilka otroliga vänner vi har här nere. Alla jag ringer kommer till undsättning utan att blinka. På akuten får jag träffa en sköterska som berättar att hon mött min man när han kom in. Han har troligen inre blödningar och befinner sig nu på röntgen. Hon berättar också att han klara ansiktet å troligen huvudet bra. Nu ska de bara hitta vad som är gör att han har magsmärtor och han har kirurg med på röntgen och han måste troligen opereras. Den där sköterskan var verkligen rätt person på rätt plats, hon var så lugn och kändes så trygg. Trotts att jag egentligen inte fått så mycket besked så bestämde jag mig för att det här skulle gå bra å inte sluta i en tragedi, han lever ju.


 Mina kompisar mötte upp mig å väntade med mig i anhörigrummet tills vi fick beskedet om att jag skulle få träffa honom. Han skulle opereras å det skulle ske under natten men jag hann träffa honom innan. Det var underbart att se honom å även där hade dom proffsig personal. Eftersom barnen var hemma (barnens farfar och faster hade kommit ner och tog hand om dom) så kände jag ändå att jag nog gjorde mer nytta hemma än på sjukhuset och personalen lovade att ringa så fort operationen var klar. Mycket riktigt på natten kom samtalet om att de lappat ihop min man och på morgonen kunde han själv ringa att säga att han nu var vaken. Det var härligt att höra.

Min mans dotter kunde gå till skolan som vanligt på måndagen men vi berättade tillsammans för fröken vad som hänt så dom skulle förstå vad hon pratade om. Barnen behövde aldrig bli oroliga så det var skönt. Pappa var hemma rätt fort så dom kunde återgå till en vanlig vardag igen. Min mans dotter var lugn i att pappa hade bälte och därför gick krocken bra. Så glad jag var att vi hunnit prata med henne innan om bilkrockar och om att det är viktigt att man allltid alltid har bälte.

Farfar och faster passade barnen på dagen då jag var till sjukan å hälsade på. E kryade på sig fort och fick komma hem snabbt. Lite trött, lite sliten å med ett stort operationsärr över magen men hemma iaf. Barnen har kollat på pappas ”ajaj” på magen men varit nöjd över att pappa har all tid i världen att ligga på soffan och titta på film med dom, titta i bok och måla. Det slutade bra men de skakade vår värld en aning. Nu påminns vi om att värdesätta varandra ännu mer. Å vi är så tacksamma för alla våra vänner som inte tvekat att hjälpa till och erbjuda oss hjälp. Som hört av sig och undrat hur E mår och frågat om vi behöver hjälp med vad som helst. Tack alla söta rara vänner och vår goa familj som delat vår oro och vår glädje över att de gick så bra. Nu letar vi bil igen för den blev det inget kvar av men i det stora hela kändes det ändå som en liten sak. En bil är ju trotts allt bara en bil. Vi är glada över att ingen mer i krocken blev så skadad som E.

April 2007 föddes min underbara prins Liam samma månad i en annan del av sverige föddes en annan liten prins. Vi hade pratat lite över nätet mamman till denna lilla prins och jag under vår graviditet och följts åt. Vi kände varandra lite sådär sen den tiden då jag bodde norröver. Så hände det äntligen i April fick vi varsin liten underbar kille. Dock fick Alvin som den lilla prinsen heter en tuffare start här i livet och fick senare diagnosen cerebral pares .Sen dess har livet sprungit på för oss båda mammor, så olika men ändå så lika. 2008 var det dags igen..ja för oss att gå med magarna i vädret alltså :-D nu var det syskondags för oss både och Alvin fick en ljuvlig lillasyster och Liam en ljuvlig lillebror. Båda småsyskonen kom med kejsarsnitt och det gick smidigt för oss båda. Varför berättar jag nu detta? Jo för att genom att jag fått följa Alvin såhär lite på avstånd genom att ha kontakt med hans mamma så har jag lärt mig något och det är att folk har så mycket fördomar och tror och tänker så mycket om sånt dom inte vet nått om.  jag tror det bästa att råda bot på dessa fördomar är att andra får kunskap och slutar spekulera.  Alvin och Novas mamma är inte bara en 2 barns mamma hon är en bloggskrivande 2 barns mamma och där bloggar hon allt som hör vardagen till när man har en liten glad tjej, en charmig kille, en pappa till barnen och ett hus där ledningarna inte alltid håller ihop :-D allt i blandad kompott, välskrivet och med en portion humor. Hur ser livet ut med 2 så små barn? vad är en knapp på magen?

Kliv in ni oxå vetja i en småbarns mammas liv i norrland. Ni hittar lilla familjen här