Efter att jag har varit sjuk i några dagar å verkligen känt mig orkeslös så är det nu Liams tur. Stackars liten. I dag är inte heller vilken dag som helst. Idag är nämligen Liams födelsedag. Idag blir han 3 år. För 3 år sedan idag så föddes min prins jag kan inte förstå det.

Liam föddes sent på kvällen så vid den här tiden låg jag å kämpade. Liams förlossning var verkligen tuff och vi den här tiden för 3 år sedan var både jag och Liams pappa oroliga och rädda för hur det skulle gå. Vi hade redan kämpat länge och förlossningen drog ut på tiden, Liams hjärtljud gick upp och ner och läkare sprang in å ut. Det låg i luften att det inte var något de bedömde som en normal förlossning. De pratades över våra huvuden, hur länge skulle de kunna vänta, skulle det snittas, hela tiden fick personalen överväga vad de skulle göra. Men tillsist kom han utan snitt lite medtagen, lite grå men ändå stark som bara den. Han fixade det min lilla prins. Jag ville bara ta honom och aldrig släppa taget. Att det var 3 år sedan idag känns nästan overkligt. Klart jag förstod att man skulle älska sitt barn men jag blev ändå tagen på sängen med hur stark den känslan är.

Liam kom ut stark och när han för första gången fick ligga på sin pappas bröst inne på förlossningen så lyfte han upp huvudet och tittade rakt in i sin pappas ögon och kravlade sig över hans bröst. En bestämd, stark liten kille så har de varit det sen den dagen. Idag fyller han alltså 3 år och har blivit en riktigt smart liten kille. Han gillar bokstäver och letar dom överallt. Han älskar att bygga lego och duplo. Han är tokig i flygplan, bilar och framförallt helikoptrar. Han har kommit på att man kan luras och gör det riktigt bra, som tur är bara om oskyldiga saker J I morgon ska vi fira honom vi i familjen för då är hans pappa ledig. Till helgen kommer vi fira med lite släkt och vänner. Mammas lilla hjärta blir en stor kille.