EEEE överallt

När jag blev gravid med mitt första barn så ökade min medvetenhet om vad jag åt. Det gick inte att komma ifrån att allt som jag satte i mig vandrade vidare till bebisen. Jag drog ner på sötsaker, läsk, å skräpmat. Vi blev ännu mer medvetna om vad vi åt. Köpte ekologiskt. Lagomt till första sonen skulle börja med sina smakisar så gick vi med i något som heter Årstiderna, ekolådan.  Det innebär att bor du på vissa orter kan du få en låda med ekologiska varor samt bra recepet levererat till dörren.

Det var toppen att kunna starta upp hans matvanor på ekologiskmat.  När vi väl kommit så långt i vår medvetenhet om mat så rullade det på. Ju mer vi lärde oss ju mer kritisk blir man. Det är svårt att inte titta en gång extra på matvaror och fundera över vad dom verkligen innehåller.

För en tid sedan tog min nyfikenhet överhand efter att jag sett ett reportage om mat och E-ämnen i mat. Jag beslöt mig att titta upp vad alla dessa E:n betyder och vilken inverkad dom har på vår kropp. Källkritisk men med öppna ögon gav jag mig på jakt. Jag hittade en utförlig lista som jag idag nästan önskar att jag inte hade läst. Det är svårt att med gott samvete stoppa i mina barn mycket av mat som de allra flesta ser som normal mat, vanlig mat, vanliga halvfabrikat. Det är svårt när jag vänder på korvpaketet å läser ”cancerframkallande” eller läsken å läser ”påverkar nervsystemet” eller "påverkar kroppens hormoner" gömd bakom några E:n. Listan över farliga E ämnen som har en enbart negativ påverkan på våra kroppar kan göras lång och hemsk.

 Vi gör det mesta mat från början men inte allt faller min styvdotter i  smaken, de 2 minsta är för små för att ha åsikter om det än. Det kommer nog. Kan vi inte äta köttbullar från affären?? Kan jag få sån spagettisoppa å så pekar hon på halvfabrikatet i butiken som står där i sin lockande förpackning. Klart hon ska få sån mat som alla andra eller hur? God ser den ju ut på bilden också. Vi är redan flummiga familjen nog känns det som ibland. Ändå lyfter jag på förpackingen och vänder den…shit vad mycket skit tänker jag. Jag vill inte ge henne det där :-/ Jag letar som en tok i hyllan…nej allt utom den organiska grönsakssoppan innehåller allt annat än de man tror. Det var inte grönsakssoppan hon ville ha…det var spagettisoppan. Jag krisar en stund men tar soppan å stoppar i vagnen.  Tänker att det får bli spagetti soppa. Jag kan försöka hitta ett recept för ett hemgjort alternativ men samtidigt inser jag att jag kan aldrig att få den att smaka det samma…aldrig få den att smaka fabriksgjord.

 Jag vill lära barnen tycka om smaken av nyttig mat, mat utan E ämnen i hopp om att de också i framtiden ska föredra den maten. Samtidigt inser jag att kampen mot smakförstärkare är hård. Å ännu svårare är det att försöka förklara för barn varför just deras tokiga familj tycker vi ska göra alla köttbullarna själva eller varför inte vår mat består mer av läckra halvfabrikat från frysdisken.  Trotts att jag vänt på varje förpackning vet jag när vi kommer till kassan att vagnen är full av E:n i alla fall, det är svårt att komma undan. Det är inte bara soppan. Jag hör min man muttra vid korvdisken…fan allt innehållet ju det här å så rabblar han några E ämnen med tillhörande siffror. Hur var det nu?? Vad gjorde dom mot kroppen funderar jag medan jag går vidare. Vi har redan bestämt att korv skulle stå på veckans matlista. Korv är ju så gott säger barnen.

 Jag inser att mina barn som många andras tror att viss mat smakar på ett visst sätt men det är bara smakförstärkarna som talar. Det hemgjorda alternativet slinker inte alltid lika lätt ner hur mycket nyttigare vi vuxna än vet att det är.  Efter att ha läst listan undrar jag inte längre varför så många runt mig fått cancer…det ligger gömt i maten. Å det är svårt att komma undan. Jag vet att jag kommer vända på förpackningar å granska listor länge till men jag vet också att det kommer äta mycket vi inte borde.  Men det är som med allt annat som förälder, man får ta det ett steg i taget. Byta ut lite saker åt gången. Skrämmande nog kommer det nog fortsätta finnas i våra hyllor. Nä det är inte lätt att vara förälder.  I morgon till lunch ligger den korven på deras tallrikar precis som den gjort på min när jag växte upp. Jag hoppas bara att medvetenheten om maten ska bli större. Ju fler nyttiga alternativ vi väljer ju större blir marknaden för dom å skiten får inte lika stor plats.


Kommentarer
Postat av: Sofia

Så jäkla bra skrivet!!

Håller helt med dig! Har själv inte gjort något rejäl resurch men vi köper ekologiskt så mycket vi bara kan och kollar efter hur många E-ämnen som finns i maten.

Jag tror att börjar man väl med färdigmat och sånt så är det nog svårt att bryta vanan. Tyvärr är det nog lite sent att inte börja med Felicia med tanke på hennes tidigare erfarenheter av mat men man kan kasnke minska på det succesivt? :)

Glömde berätta för dig igår att det har ordnat sig med Alicias jullunch nu. Hon får varken godis eller julmust som dom äldre barnen utan får vindruvor och äpplejuice vilken hon nog kommer att vara minst lika glad över tror jag. Sa precis hur jag tyckte om deras lilla tradition med att ge tvååringar sockerläsk och färgämnesfyllda godisar och då sa dom att de tyckte det var bra att jag sa till och att de skulle fråga de andra föräldrarna vad dom tyckte om mitt förslag.

Kram!!!!

2009-11-21 @ 21:18:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0